huvud

substantiv

1. hoved

Kan du stå på huvet (huvudet)?

Kan du stå på hovedet?

2. godt hoved, fatteevne

Ebba fattar med det samma, men hennes syster är blåst i huvudet (huvet)

E. fatter sammenhængen med det samme, men hendes syster er meget dum (ubegavet)

3. hoved (antal), person

Per huvud (per skalle)

Per person, per mand

4. øverste del af noget

Snygg design, både på loggan och på brevhuvudet

Både logoet og brevhovedet har en pæn design

Sammensatte udtryk:

kvickhuvud; spikhuvud; struphuvud

vittigt hoved; sømhoved; strubehoved

Særlige udtryk:

Ha ett gott huvud

Have nemt ved at lære og forstå

Ha huvet på skaft, vara välsorterad i huvet

Have et godt hoved, være et klart (lyst) hoved

Ha tak över huvudet

Have et sted at bo

Hålla huvudet högt

Være selvbevidst/glad

Hålla huvudet kallt

Holde hovedet koldt, være rolig og kunne tænke klart

Hänga med huvudet

Se ked (trist) ud

Inte kunna få något ur huvudet

Ikke kunne holde op med at tænke på noget

Köra huvet mot väggen

Helt mislykkes med noget

Skaka på huvudet

Ryste på hovedet

Stiga någon åt huvudet; Blive yr i huvudet

Stige én til hovedet, være meget stolt/føle at man er bedre end andre; Blive omtåget (fx pga alkohol)

Stå på huvudet; Stå på huvudet nedför något

Stå på hovedet; Falde hovedkulds ned ad noget

Ta sig vatten över huvudet

Påtage sig for meget

Tappa huvet

Tabe hovedet, miste besindelsen

Efter eget huvud

Som man selv vil og uden at spørge andre

Upp med huvudet!

Op med humøret! Vær ikke ked af det!

Över huvud, över huvud taget

Overhovedet